Praktiska erfarenheter av fingerroboten Amadeo vid Laitilan Terveyskoti i Finland

Skrivet av: Satu Heikola, Arbetsterapeut, Laitilan Terveyskoti

Fingerroboten Amadeo har varit i bruk hos oss på Laitilan Terveyskoti ända sedan mars 2019. Apparaten har fungerat som ett arbetsredskap för oss arbetsterapeuter, särskilt vid rehabiliteringen av vuxna patienter inom neurologin. Användningserfarenheter har dokumenterats för flera olika sjukdomsgrupper, i olika skeden av sjukdomarna, och med olika användningsfrekvenser. Robotik möjliggör rejäla mängder upprepningar per ett enda terapitillfälle. Amadeo ger dessutom stöd och upprätthåller en korrekt ställning. Man kan
också ställa in olika kravnivåer (passiv, delvis hjälpt och understödd samt aktiv), vilket gör det enkelt att göra upp ett adekvat, individuellt anpassat träningsprogram för alla rehabiliteringspatienter.
Förberedelserna inför en terapisession är snabbt genomförda, vilket ger mer tid för själva behandlingen. Fingerroboten upplevs som nyttig, och den ger resultat i distal rehabilitering samt genom förberedande övningar mot funktionella grepp. Utöver robotträningen ska även funktionell träning läggas till för att förstärka den proximala kontrollen och funktionerna i vardagliga situationer.

Amadeo och stroke

Som jag ser det, ger Amadeo allra bäst resultat hos patienter som upplevt en stroke. Här kan man lägga upp all träning som siktar mot bättre sensomotoriska färdigheter som mål (ökade viljestyrda rörelser, ökad muskelkraft, bättre känselsinne, träning av finmotoriken, minskad spasticitet eller svullnad). Roboten möjliggör mycket specifika övningar för hela handen eller för enstaka fingrar. Motivationen kan ökas med olika spel där rehabiliteringspatienten ska kombinera träningen med övning av sina kognitiva färdigheter. Träningen kräver
intensiv koncentration, observationsoch gestaltningsförmåga. Typ och kraft av impulser kan ställas in enligt den individuella patientens behov. Amadeo är försedd med mycket känsliga sensorer som kan mäta framstegen i kraft, rörelsebanor, tonus och spasticitet ytterst
noggrant (utvärderingsverktyg) – något som är väldigt svårt att göra med traditionella metoder, särskilt i fall där det är frågan om mycket små förändringar i rätt riktning. Rehabiliteringspatienternas motivation till träning och behandling av sin arm på egen hand ökar ofta då de får både visuell och numerisk respons på sina framsteg. Olika patienter har bl.a. rapporterat följande förändringar i handens funktion och följande typer av nytta med sin träning: minskad svullnad, vilket också lindrat smärta, lättare användning av skena, då det blivit enklare att ta på sig stödet och handen blivit lättare att placera i skenan, bättre känselsinne i handen, lättare att lyckas med olika grepp (t.ex. att greppa ett glas) då handen öppnas mer, minskad spasticitet, vilket fått hela armen att vila mer avslappnat vid kroppen t.ex. då patienten går; dessutom har stelheten inte stigit uppåt mot axelpartiet och kroppen lika fort som tidigare, smidigare användning av handen i vardagssituationer; ett kliv närmare ”normalläget”, möjlighet att konstatera styrkor och svagheter i den egna övre extremiteten vilket ökar motivationen till träning på egen hand.

Case Annukka

Annukka hade upplevt en stroke år 2006, och de proximala rörelserna i den övre extremiteten hade sedan dess återhämtat sig väl. Från handleden nedåt fanns däremot knappt inga rörelser kvar, förutom något mycket litet i tummen. Annukka kunde hålla rätt så små föremål
i sin hand då de placerades där. Handen förblev huvudsakligen knuten i vila och Annukka uppvisade också en del spasticitet. Hon fick börja använda Amadeo två gånger i veckan för passiva övningar med målet att öppna upp rörelsebanorna, töja vävnaderna och lindra spasticiteten. Efter några veckor var handens grundställning öppnare, vilket bl.a. gjorde det möjligt att plocka upp fjärrkontrollen från golvet utan hjälp av den andra handen. Även Annukkas närmaste egna hade lagt märke till hennes mer öppna hand. Annukka själv sade att Amadeo aktiverat hennes förlamade hand så att hon kunnat använda den mer i vardagliga sysslor igen. Den största nyttan har varit att det blivit enklare att sköta handens hygien och att nattsömnen blivit klart bättre då spänningarna i armen lindrats.  

Case Kerttu 

Kerttu hade fått en stroke för cirka ett år sedan. Rörelserna hade sedan återvänt till hela hennes arm och hand, men handens styrka, finmotorik och rörelsekontroll var betydligt sämre än förut. Ingen spasticitet, och den förlamade handen hade full möjlighet att kunna
fungera som hjälpande hand vid olika sysslor. Kerttu har fått använda Amadeo en gång i veckan (ingen annan terapi) med målet att öka de funktionella färdigheterna (fingerfärdighet, rörelsebanor, styrsel av kraft och rörelsekontroll). Övningarna gjordes till en början med
stöd av Amadeo på så vis att Kerttu fick utföra rörelserna så långt hon förmådde, medan Amadeo sedan hjälpte till att slutföra dem helt och hållet. På så vis fick Kerttu erfarenhet av att utföra rörelserna, och respons på hur normala rörelser ska kännas. Mycket snart kunde även helt aktiva övningar läggas till i programmet, där svårighetsgraden varierades inom en bred skala för bl.a. tid, snabbhet, rörelseriktningar och kraft. Även träning av differentierade rörelser kom senare med i programmet. Kerttu har upplevt träningen med Amadeo som mycket trevlig, eftersom spelen gjort att träningen inte känts så mycket som gympa, och då roboten alltid ger respons på hur man lyckas. I vardagen har den förlamade handen börjat komma med i uppgifter där två händer krävs, och enligt Kerttus man kan hon numera ibland helt spontant utföra uppgifter med enbart den förlamade handen i och med att träningen gett mer smidighet och fingerfärdighet. Kerttu själv är mycket nöjd med sina framsteg. 

Amadeo och ryggmärgsskador

Hos patienter med ryggmärgsskador (tetraplegi) tycker jag att Amadeo fungerar både som vård för vävnaderna, som upprätthållande behandling av rörelsebanorna, och som hjälpmedel i träningen mot den maximala aktivitet och styrka patienten kan uppnå med den typ
av skada hen har. Utvärderingsverktygen möjliggör observation av sträck- och böjaktivitet i musklerna. Amadeo lämpar sig inte, enligt mig, för alla patienter med tetraplegi (bl.a. tenodesgreppet bör observeras), utan apparaten är allra bäst för dem som har en viss mängd fungerande nervbanor kvar kopplade till de muskler som finns i hand och arm.

Case Jarmo

Jarmo råkade för ett halvt år sedan ut för en olycka där han fick en partiell skada i halskotpelaren. Alla fingrar hade kvar en liten mängd aktiv rörelseförmåga i bägge riktningarna, men muskelkraften var svag och rörelserna begränsade till att fungera endast mycket nära kroppen. På grund av den minimala rörelseförmågan och spasticiteten var armarna mycket stela, vilket bl.a. försvårade möjligheterna att ta sig fram i rullstol med armkraft. Målet för Jarmos träning med Amadeo var att göra fingrarna smidigare och öka muskelaktiviteten (träning 2 ggr i veckan, turvis med bägge händerna). Efter sina träningstillfällen har Jarmo lättare kunnat greppa ett dricksglas eller sin rakmaskin, hjulen på sin rullstol och fjärrkontrollen som styr hans säng. Det har blivit enklare att greppa lätta föremål eftersom handen är lättare att öppna. Då spasticiteten släppt har det också blivit lättare att använda dator. Långtidsresultat finns inte ännu att tillgå, men Jarmo upplever att händernas funktionsförmåga är bättre i flera dagar efter varje terapisession. 

Amadeo och hjärnskador

De största  tmaningarna för patienter med hjärnskador är snarare att få kontroll över sina rörelser (ataxi) än problem med spasticitet, minskade rörelser eller förlorad känsel. De hjärnskadepatienter som fått träna med Amadeo har främst haft som mål att bättre kunna styra kraft och rörelser i sina händer. Hittills är vår erfarenhet av denna typ av patienter liten, men på basen av enstaka försök kan vissa applikationer ge utmärkt träning av att inleda rörelser, styra rörelser och att stoppa/avsluta dem. Även reglering av muskelstyrkan kan tränas på olika sätt. Då det gäller hjärnskador behöver vi dock mer erfarenhet för att kunna utvärdera nyttan av träningen i patienternas vardag.